Den Mentala Avbytarbänken

Det är underligt det här med högtidert... Till högtider räknar jag främst ens födelsedag och självklart barnens kanske heligaste dag julafton. När man är liten är dessa dagar verkligen milstolpar i ens liv, man kan längta efter dem flera flera månader i förväg och när de precis har varit lämnades en viss känsla av ouppnålighet då 365 dagar verkligen kändes som en evighet. Dessa dagar för barn skulle jag nästan vilja jämställa med ruset man får av alkohol och droger (och då syftar jag främst till droger då det ruset är kraftigare). Många kommer nog säkerligen känna igen sig i detta. Precis alla ens sinnen som barn tillfredställdes på julen, visuelt så var det ju något totalt unikt med juldekorationer och saker som blänkte överallt (man skådade inte något liknande nån annan dag på året, om man bortser från fyrverkerier som jag inte anser lika överväldigande). Hörselmässigt så var det julsånger var man än befann sig; radion i köket, tv i vardagsrummet och lokala körer på tomtenatten nere på stan. Även detta en årlig unik upplevelse. Sen kommer vi till en viktig punkt, kanske den absolut viktigaste punkten som ger julen dess helighet hos barn: lukten. Tror inte jag behöver förklara mig så mycket på just denna punkt, alla har vi en speciel doft som vi förknippar med julen, allt ifrån julgranens doft till glöggens nästan hypnotiserande arom. Känsel kommer sedan på listan i sinnen som överstimuleras. Känsel som det kanske kan vara svårt att koppla som ett sinne som når extas under julen då vi i vår vardag som barn kommer i kontakt med så mycket olika saker varje dag, men det är EN sak som får mig att påstå att julen är total eufori för detta sinne. Paketpapper och snören!, jag vet nog ingen vars föräldrar inte kan hålla med om att man när man var liten var mer intresserad av av omslaget på julklapparna än innehållet. Detta prassel av papper med en len yta och sen fanns det massor av det, man rev sönder det och "badade" i det, detta om något tycker jag är bevis nog på att känselsinnet gick på högvarv. Smaken av julen är också en självklar sak, även här är det ju bara saker som äts en gång om året, vilket gör dem exklusiva och åtrovärda. Barn har ju även under julen en obegränad tillgång på godis (detta stämmer förstås inte i alla hem men jag skulle vilja påstå att majoriteten släpper det här med "lördagsgodis" under den perioden). Om vi tar denna explosion av intryck från omvärlden under denna begränsade period så är det inte så konstigt att man uppnådde en speciell kroppskänsla a´la once a year. Det räckte sedan att man nån gång under året fick en stimulering av nått av sinnena för att man skulle påminnas om denna underbara kroppskänsla, det vanligaste är en doft som kopplas med julen tex. nått som liknar glöggdoften. 

Men nog om detta, hur kommer det då sig att man med åldern (iaf jag) inte uppnår samma välbefinnande-känsla under dessa högtider... Man blir bara mer och mer besviken i min mening då man kommer allt längre ifrån känslan. Är detta något som är omöjligt att uppnå vid 22 års ålder, en anatomisk defekt med avtrubbing?
Jag låter frågan stå öppen för diskussion då jag känner att den har mer än ett svar.